ellenberlin.blogg.se

Nu ska jag berätta en liten saga. En saga om en liten trollslända med små söta vingar och ögon som små diamanter. Bredvid den stora eken där alla små fåglar och ekorrar bor finns det en liten söt sjö. Vid den spegelblanka sjön bor lilla trollsländan Siri. Siri är en väldigt speciell liten trollslända, hon har nämligen magiska krafter. En solig dag när Siri tog sin vanliga morgonrunda runt sjön för att titta till sin näckrosplantering så såg hon att det hade vuxit upp tre nya blommor, tidigare hade hon bett till näckrosgudarna att hon skulle få en ny ros men nu hade hon fått tre stycken. Siri blev överlycklig och ville därför hjälpa någon med sina magiska krafter. När gudarna hade hjälpt henne så kunde hon hjälpa någon tillbaka. Hon tänkte då att det var lika bra att ta en sväng förbi dem höga bergen för att se på den fina utsikten. Vinden tog tag i Siris glittriga vingar och hon flög upp i luften. När Siri kom till bergen så såg hon en stor jätte som satt utanför ett av dem höga bergen. Hon flög genast dit för att kolla vad som var på tok. Jätten hade slitna blåa shorts, röd prickig tröja som nästan såg ut som en flugsvamp. Han hade mörkt trassligt hår och i hans stora ansikte kryllade det av fräknar. Jätten satt ihopsjunken på marken och grät. Siri landade på en rödprickig svamp bredvid jättens stora högerfot, svampen såg nästan såg ut som jättens stora tröja. Jätten blev irriterad när Siri kom och skrek till henne: - Låt mig vara! Lämna mig ifred, gör som alla andra.. - Jag vill hjälpa dig herr Jätte, vad är det som är på tok? frågade Siri. - Vad ska du göra, förvandla mig eller? svarade jätten kaxigt. - Ja visst herr Jätte, om du vill det? sa trollsländan. Siri berättade för jätten hur det låg till och att hon hade magiska krafter som skulle kunna hjälpa honom med hans bekymmer. Trollsländan berättade allt för jätten. Jätten blev först väldigt chockad men förstod efter ett tag att Siri talade sanning. Att det trollsländan hade sagt inte bara var en massa lögner. Jätten berättade varför han var ledsen, att han ville vara som alla andra. Han ville vara en alv. -Jag är trött på att vara stor och klumpig, sa jätten dystert. Men inte trodde han att önskningen skulle slå in. Trollsländan frågade då: -Är du verkligen säker på det här beslutet, herr Jätte? Jätten skrek då genast: -JA! Det är jag! Trollsländan viftade till med sin glittriga trollstav och ”plopp” så blev jätten en alv. Det första han gjorde var att lägga sig på den gröna mossan och kolla upp på den blåa himmelen som var full av vita moln. Ormbunkarna som tidigare varit till knäskålarna innan var nu höga palmer som vajade i vinden. Blåbärsriset med de pyttesmå blåbären blev stora som klot för den lilla alven. Flugsvampen var inte pytteliten längre utan nu kunde den lilla alven använda den som en liten pall att sitta på. Åå vad han var lycklig och glad, nu kunde han göra sakerna han alltid hade drömt om. Bygga koja, leka kurragömma med de röda nyckelpigorna och nu kunde han bli mätt på bara ett blåbär, innan behövde han leta i flera timmar efter mat som gjorde honom mätt. Men mest av allt var han glad för att ingen var rädd för honom länge. Dagen gick och det började skymma i skogen och vid den spegelblanka sjön. Trollsländan visste vad som skulle hända efter gryningen. Sådana trollsländor som Siri är mycket speciella. De lever bara en månad, för sedan måste de ge sig av. Tanken slog Siri, näckrosplanteringen. Vad skulle hon göra med den? Trollsländan kom då på att alven skulle kunna ta hand om den, men bara om han ville förstås. Alven var väldigt fascinerad av odlingen så varför skulle han inte kunna ta hand om den nu när han var lagom stor. Hon frågade alven och han blev överlycklig, han svarade då ja. Tiden var inne då Siri skulle lämna allt, det var nu hon skulle ge sig av. Trollsländan gav sig iväg upp mot den blåa himmelen, man kunde höra hennes små vingslag viftade i vinden. Hon var nu påväg till gudarna och hennes familj som väntade på henne. Alven vinkade farväl av den annorlunda men snälla trollsländan. Trollsländan skrek då till alven: - Ha det bra herr Alv och ta han om min odling så syns vi snart! Var rädd om dagen för du vet inte vad som händer i morgon.